Längs Ätran...

Laxbron över Ätran

I förra veckan var jag på lite utbildning i Hjortsberg, och på vägen in mot stan igen gick jag längs Ätran. Veckans Tema i Fotoklubben var broar, så jag tänkte försöka fånga nån bild på Laxbron över Ätran. En riktigt läskig bro enligt mig, eftersom den går över mörkt strömmande vatten, har inga räcken på ena sidan och är en knirrande gammal träbro... Men jag tog mig över den, och jag fick några bilder. Men jag gillöade inte den. Gillar inte höjder och mörkt vatten, vet egentligen inte varför. Jag flög mycket som barn, och åkte mycket båt, så jag borde inte ha ont av det. Men det väcker en obehagskänsla inom mig.

Jag vandrade vidare längs ån, och det är verkligen en vacker stig att gå på. På båda sidor, så man kan välja själv om man vill gå uppströms, eller nedströms i livet. Och eftersom det finns ganska många broar så kan man byta riktning nästan när man vill. Precis som i livet, där man oftast kan välja om man vill ha medgång, eller motgång. Dock inte alltid, ibland måste man kämpa mot strömmen för att komma till nästa bro...

En ö mitt i Ätran, nedströms Laxbron

Härligt lövverk hänger ut över vattnet

Lite fotoetik

Fanborgen...

Det är skillnad på fotografer och Fotografer!
Ibland stöter man på dem, kollegor inom branschen som inte har nåt vett alls i skallen och som bara ser sig själva som den bästa fotografen. På Hallandsgården, under nationaldagsfirandet inträffade detta. När Fanborgen skulle göra sin entré så satt vi några fotografer på huk, på rad, för att möta dem och få en bra bild. Då kommer Arméns fotograf och klampar rakt framför vår linje och ställer upp sig med sina attiraljer (som vi betalt med våra skattepengar) och blockerar oss andra. Riktigt osnyggt gjort. Och han fortsatte på samma sätt senare med, bara klampade på som om han ägde Hallandsgården och rätten att fotografera där. HP:s fotograf och jag själv blev måttligt irriterade på denna typ.

Nej, det får vara lite ordning! Man måste visa lite hänsyn i fotodiket, släppa fram andra fotografer och låta dem göra sin grej. Visst vill man själv ha den bästa bilden, ur den bästa vinkeln, men nån måtta får det vara på hur man beter sig. Några bra bilder fick jag till i alla fall, så jag ska väl inte klaga, men tyvärr sitter minnet kvar av denna fete gröngöling med burdust beteende och utrustning som inte motsvarade hans kompetens.

Richard